Copyright: Patrik, Sangre Real PRE Photo

Hej på er alla som undrar !

Jag och Ulf går skilda vägar. Joani, Wansessa och Wanetta kommer att stanna under namnet Midnightlight arabian. Khadir och Joanetta är till salu. Sanawiar och Smulan flyttar inom kort till EFS bönhus i Gräsmyr.

Bloggen kommer hädanefter att uppdateras av Ulf.

Midnightlight Arabian kommer att drivas vidare av Uffe och ni är alla hjärtligt välkommna att kontakta honom vid frågor……….

Ja……. det var väl summan av kardemumman !

Tack för att ni har läst, följt bloggen och min “skrivklåda”.

Kia

….luktar väldigt illa ifrån sina öron. Hund kliar sina “flappöron” hela tiden. Matte tittar in i öron, typ en gång om dagen. Insidan på öronen ser helt okej ut, fast det luktar fasansfullt illa.

Idag har matte gjort slag i saken. Öron ( lika med hund ) luktar väldigt illa, med en radie på typ 10 meter. Det är då varken jag eller Peppehund står ut. Eftersom vi två är så tighta och måste vistas i varandras närhet så var det nödvändigt. Jag körde ned en blandning av jodopax och receptbelagda droppar i “flappöronen” och hoppas att det gjorde susen !!!

Peppehund tyckte just då att matte är nog en ganska elak typ, men som den snälla hund han är så accepterade han förnedringen………vänta bara till jag tar fram Aloesalvan, då kommer det att svida ännu mer. Men vad gör man inte för sina älskade djur ? ?

Dessutom har jag drabbats av en fruktansvärd insikt…Peppehund har ju hunnit med att bli åtta år, en “gammhund” i stora hundars mått. Artroxmedicin ska visst gälla när lederna börjar ta stryk ? ! Varje dag så får han nu massage och jag längtar till sommaren när han får gymnastisera i vattnet igen. Min Peppehund ska ju liksom vara oändlig och alltid finnas i min närhet !

Nog med tråkigheter…..En som är alldelens i början är lilla Joanetta. Hon får “psykbryt” och är makalös att betrakta. Allting är så nytt och frächt hos en sån liten ( dock inte tänderna, hur föds man med gula, fula tänder ? ) Joanetta busar som aldrig förr med svansen i vädret och med enorma travkliv flyger hon fram. Att hon ser ut som en “ruffsetuffsa” i sin långa päls med navelbrocket som får en att undra om hon är tvåkönad spelar liksom ingen roll. Hon är vacker och full av liv. Det är väl kanske förmätet att säga att vi är såååå nöjda..men det är vi !

Mer kommer…..

Det var länge sen jag skrev !

Här är vi ! Alla vi och alla djuren. Jag har tagit lite semester och börjat jobba igen.

Idag är det en gnistrande vacker dag som inleddes med en klotrund fullmåne i gryningen. Jag är fullständigt faccinerad av det vackra ljuset som dyker upp några gånger per dag vintertid. Det är blått, mörkt och ljust, rosa, rött och vitt. Men svårfångat och snabbt övergående. Innan jag har hunnit få på mig kläderna för att störta ut och försöka få ljuset att fastna i kameran är ögonblicket förbi. Det är ungefär som att försöka fånga skönheten hos våra hästar. På hundra foton har jag tur om jag lyckas få en bra bild. Igår hade jag tillfällen när Ulf tränade Khadir. Men nej, antingen blev dom suddiga, mörka eller helt enkelt inte rättvisande. Men jag lär mig att vara tacksam för “ett på hundra”. Och det är positivt !

Idag har vi trasiga hagar som ska fixas och Lillans ( Joanettas ) provisoriska box som ska inredas. Stallet är liksom fullt just nu och hon får hålla tillgodo med att ”trängas” mellan farbror Wirre och brorsan Khadir i den gången som vi egentligen använder till utsläppet.

Nu på med varma kläder och starta en ny dag……..

Vi hörs och “ses” 

……eller orka bry sig ? ?

Här sitter jag och väntar. Jag har liksom annat för mig !!!

Kötiden är 15 minuter och när jag äntligen kommer fram så slussas jag mellan olika distanser.

Hur kul är det att hamna mellan 2, 3, 4 stolar och att få höra en massa svammel från inkompetenta förvirrade statsanställda som försöker att göra sitt jobb utan direkta direktiv ?

Dom statligt ägda företagen borde avskaffas och ersättas med privatägda.

Kanske vore samhället bättre då ?

Idag en samhällskritisk blogg !

Hur upprörd jag än är, så ligger det två hundar och en katt vid mina fötter. Utanför fönstret vankar Khadir. I hagen bredvid busar Sanawiar och Wanetta. Lilla Joanetta är vackrare än någonsin och hänger med morsan på bus. Lilla yttepytteurhäst Smulan föredrar att vila i ett hörn. Bakom “lagårn” tittar ett par stora ögon fram, betraktande. I samma hage står en kärlekskrank Wansessa.

Det är liksom enkelhetens enkelhet, dom behöver inte sitta i kö till försäkringskassan.

Inte heller

Min Paradox Avro Tudor (kennelnamn, tror att det är ett flygplansnamn ) Dåvarande Björne ( första ägaren ) Pelle ( omplaceringshemmet ) och som nu, i en herrans massa år har fått namnet Peppe. Min Flat coat retriver har ju plötsligt blivit en “gammhund”. Den här bruna “björnen” som bara blev MIN . Slump och omständigheterna placerade honom i Gräsmyr.

Ojjjjjj vad jag var hundsugen, just då för åtta år sedan. Som vanligt kastade jag mig ner på marken och gosade med en främmande hund……

Hundägaren frågade…….- Du tycker visst om hundar ?

Med lite snyft i halsen,  saknad efter älskade Killihund och mängder med letande på nätet så var svaret jakande.

- Men jag vet om en omplaceringshund, svarade hon. Jag tror att han heter Björne eller Pelle.

JAPP, sa jag. Kan jag få adress och telefon ?

Peppe hämtades på prov över en helg, nu har den älskade hunden sprungit”iväg och blivit en “gammhun”. Paradox Avro Tudor, leverfärgad hanhund född 2001-06-27.

Mattes älskling !

…………..och självklart igen ! Det landade ytterligare ett av alla fantastiskt mail i vår låda. Dom där “småttingarna”, stalltjejerna, ungdomarna som liksom föralltid finns i mitt/vårt medvetande. Vi har klarat av tre “generationer” vid det här laget……och det är alltid lika härligt roligt när dom vill återvända “hem” !! Vi har fått en sån fantastisk förmån av att lära känna alla dessa fina ungdomar ( idag vuxna )……Dom flyger iväg över taknockarna, men återkommer. Det värmer våra hjärtan ! !

Mail från våran Kajsabajsa…………. Puss på dig goding !!!!……………..

Hej, hej, hej!

Kajsa som skriver. Hittade er hemsida och har nu suttit och läst hela bloggen, kollat in alla foton och känner en sån saknad.

Jag bor i Norrköping just nu men har planerat att åka hem till Umeå om en månad ungefär, vill ni ha besök?

Hur mår ni?
Hur har ni det?
Vad gör ni?
Har ni några stallflickor?

Hoppas ni har det bra!
Saknar er väldigt mycket, Kia, tuffeuffe och familjen.

Gott nytt år!

Kramar/Kajsa

På bild:foto Kia …..Min älsklingsgrannes husfasad. En tillflyktsort för mängder av djur. Grå, brun och sliten, finns den där och passar så väl in i naturens skiftningar. Det är inte konstigt att både ekorrar, kottar, ödlor och fåglar väljer att vistas där. Idag en skata på nocken. Som flög.

  ……Orkar liksom inte vara underfundig själv……skickar er till en av mina favoritbloggar…ONEKLIGEN !…………Ikväll ska jag gå på opera. Det ska jag för att min kille plötsligt kom på att han älskar opera och attackbokade biljetter till Batseba innan jag hann säga flaskhals. Inte för att jag skulle protesterat direkt, men ändå. Jag hade sannolikt inte kommit på idén heller. Själv kan jag nämligen bara relatera till opera genom Julia Roberts i Pretty Woman.

Så här kommer det således att bli:

Gustav kommer snart hem med ett smyckesetui med ett halsband av ädelstenar i som passar perfekt till min röda fantastiska långklänning. När jag hänfört sträcker fram handen för att röra vid det smäller han skämtsamt igen etuiet över mina fingrar så att jag nödgas utbrista i ett förvånat (men o så charmerande) litet skrik. Sedan åker vi limousin till operan, och väl på plats fattar jag inte hur kikaren fungerar, men det är också bara charmigt. Sedan blir jag så hänförd att jag gråter och säger till den fisförnäma damen bredvid att jag gillade operan så mycket att I almost peed my pants. Det tycker den fisförnäma damen är chockerande. The end.

Eller å! Ett annat festligt filmscenario som jag precis hittade på själv: Vattnet går mitt under det allra mest hänförande stycket och när Gustav vänder sig om mot mig för att kolla varför jag flämtat till så dramatiskt så säger jag (på engelska, för annars blir det inte som på film): Honey, I think my water just broke. Och sedan förvandlas Gustav till Hugh Grant och blir så där stressat förvirrad som bara Hugh Grant kan bli och vi tränger oss förbi publiken som tittar irriterat på oss och springer ut på gatan och skriker TAXI! och så sladdar det in en gul New York-taxi framför fötterna på oss, och i den föder jag barn på väg till BB. The end.

Båda alternativen känns ganska spännande.
Ska nog bli en bra kväll det här också.

……Från våran älskade Sandra…..skrattade så jag nästan dog…..

Hundens & Kattens Dagbok

HUNDENS DAGBOK 07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…

…….ooppsss. Det är ju rätt trist att lillebror spyr i kaskader och hysteriska morsan ränner runt med klorinflaskan i högsta hugg så här på annandagen. Nu, när min mamma ska bjuda till jul med dopp i grytan och Viktor Rydbergs tomten. Nu när äldsta sonen med Norgepappan ska komma och fira. När jag och Uffe har ätit en mandarin på hela långa dagen och är taggade på julbord. 48 timmar säger dom som vet. Hej och Hå, låt böljan gå. Här smittar vi varandra friskt ! Julmaten mättar ju en stund iallafall………